Jag, en körsjungande småländska numera boende i Åsljunga i nordvästra Skåne, har två vuxna döttrar en särbo och min kära kompis, den Dansksvenka gårdshunden Kalle.

Har hela livet tyckt om att arbeta med händerna, från att snickra till att knyppla och allt däremellan.

När jag så en dag kom i kontakt med leran blev det en omedelbar glädjefylld känsla, en känsla som snart utvecklades till kärlek.

Sedan dess har jag och leran gjort en kreativ resa som varit både lustfylld och jobbig.

Det är så spännande när det är dags att öppna ugnen och plocka upp det jag sett för mitt inre öga nu i tredimensionell form.

Jag arbetar i stengodslera och oftast figurativt. Kvinnokroppen är en mycket återkommande form.

När skulpturen är urgröpt och har torkat är det dags för första bränningen, skröjbränning (ca 960°).

Sedan ger jag skulpturen ett ytskikt, patinering eller glasering. Därefter ytterligare en bränning nu upp till 1220-1280°.